Gränsövergång – Cruzar frontera

Om någon av någon anledning är intresserad av att veta hur det gick för oss i Peruanska Tullen, –kanske det kan vara användbar information för någon annan med svenskt pass, venezolansk bil i tredje persons namn med en notarie fullmakt skriven av en advokat som trodde att argentina gränsade till venezulela- så var det ungefär såhär:

(Ungefär samma scen utspelade sig vid gränsen Colombia-Ecuador, så informationen funkar där med)

Lätt överviktig äldre herre bakom ett skrivbord tar emot mina trehundrafemtiotre papper gällande bilen. Han kollar igenom dem. På väggen bakom står reglerna för temporär import av fordon. En av dessa är att om ägaren inte är närvarande så krävs en notarie fullmakt skriven. Oftast är reglerna för de som kommer från närmst gränsande land. Men va tusan. Går det för dem så går det för mig, tänkte jag. Den överviktige tulltjänstemannen ögnar igenom papperna med ett ansiktsuttryck som säger: “fan, jag som skulle gå på lunch”.

“-Nej, men det här går ju inte. Du är ju inte ägaren.”

“-Jag var i kontakt med Peruanska tullen innan jag köpte bilen och de konfirmerade att med en notarie fullmakt så är allt i sin ordning.”

“-Okejrå.”

En halvtimma senare hade vi importbeviset.

Ska tillägga att när vi körde in i Colombia från Venezuela så tog de chassi-nummer. När vi körde in i Ecuador från Colombia så tog de chassi-numret och foton på hytten där bak. I Peru så reste de sig inte ens från skrivbordet.

________________________

Si alguien por alguna razón este interesado en saber como nos fue en la aduana Peruana, –tal vez podría ser información útil para alguien con pasaporte sueco, un carro venezolano en nombre de tercer persona con un poder notarial redactado por una abogada que creía que Argentina tenía frontera con Venezuela- esto fue mas o menos lo que sucedió:

(Mas o menos la misma situación tomo lugar en la frontera Colombia-Ecuador, así que la información aplica allí también).

Un levemente obeso señor detrás de un escritorio recibe mis trescientos  cincuenta y tres papeles sobre el carro. Lo ojea. En la pared detrás están estipuladas las reglas para importación temporal de vehículo. Una de aquellas es que si el titular no este presente hay que presentar un poder notarial. Lo más común es que las reglas aplican para los que vienen del país fronteriza. Pero que coños. Si ellos pueden puedo, pensé. El levemente obeso señor aduanero ojea los papeles con una cara de “puta, yo que iba a almorzar”.

“-No, pero eso no se puede. No eres el titular.”

“-Estuve en contacto con la aduana peruana antes de comprar el vehículo y me confirmaron que con un poder notarial todo estaría en orden.”

“-Bueno.”

Media hora después tuvimos el permiso de importación en la mano.

Agrego que cuando entramos Colombia desde Venezuela tomaron el numero de chasis. Cuando entramos a Ecuador desde Colombia tomaron numero de chasis y fotos del interior del parte trasera del carro. En Peru ni siquiera se levantaron del escritorio.

Hej Peru! – Hola Peru!

Jag tar på mig min favorit t-shirt, den där turkosblåa som jag hällt klorin över för att dölja hur schaletten den är, och som jag gjort om till magtröja (klippte bort de värsta hålen), eller en topp med tre knutar på varje axelband, och jag klagar över den låga kvalitén på dagens kläder, håller ju för ingenting!

Sen ser jag ett två år gammalt foto där jag har på mig samma kläder. Och jag inser att jag borde byta kläder oftare. Ni där hemma som känner mig, känner ju också till min samling av vita h&m linnen. Varför sluta med något som funkar liksom?

Igår körde vi över gränsen till Peru. Första staden är Tumbes. Akta dig för Tumbes sa våra vänner, och det gjorde vi. Men, efter att bara ha käkat några bröd till frukost och ingen lunch, Lilla Mensen som inte ville starta när vi stannat en km innan gränsen, två timmar för att fixa papprerna med bilen, så sa vi att vi måste iallfall käka lunch innan vi kör vidare mot Mancora där våra vänner höll hus.

Så vi stannade i Tumbes. Parkerade på en väl trafikerad gata med öppna affärer och andra bilar parkerade. Två kvarter från torget. Såg helt lugnt ut.

En dryg halvtimma tog det att käka.

På en halvtimma hinner man krossa en ruta och sno våra ryggsäckar.

Som tur var så tog de inget mer. Och det enda som fanns  ryggsäckarna var kläder (och andrepilotens pass). Men det var också alla kläder. Alla.

Så nu sitter jag här i bortskänkta mysbyxor, en något schleten t-shirt och min morgonrock. Som jag brukar!

Dags att byta garderob!

Hej Peru!

___________________________

Me pongo mi camisa preferida, esa turquesa a cual eché cloro para tapar lo gastado que es, y se volvió ombliguero (corté la parte con huecos), y me pongo mi topsito que tiene tres nudos en cada estira, y me pongo a quejar de la mala calidad de la ropa de hoy, no aguanten nada!

Después veo una foto desde dos años y tengo la misma ropa puesta. Y bueno, debería cambiar mi ropa más a menudo. Los que me conocen por allí en mis casa ya conocen mi colección de camisas blancas. Para que cambiar algo que funcióna ej?

Ayer cruzamos la frontera para Peru. Primer lugar era Tumbes. Pilas con Tumbes, nos habían dicho. Pero, después de solo haber desayunado unos panes y sin almorzar, La Reglita que después de un descanso un kilometro antes de la frontera no quería prender más nunca,  dos horas para los papeles en la frontera, dijimos que por lo menos tenemos que almorzar antes de seguir la ruta para Mancora para encontrarnos con los chicos.

Paramos en Tumbes. Parqueamos en una calles bien transitada con negocios abiertos y varios carros parqueados. Dos cuadras de la plaza. Al aparecer, todo tranqui.

Media hora nos demoramos comiendo.

En una media hora se alcanza romper una ventana y llevarse nuestras mochilas.

Menos mal no se llevaron nada más. Y lo unico que habia en las mochilas era ropa (y el pasaporte del copiloto). Pero tambien era toda la ropa. Toda.

Así que ahora estoy en un pantalón regalado con una camisa gastada y la bata de Chiqui. Osea, como siempre!

Hora de cambiar vestuario!

Hola Peru!

 

Chau Ecuayork!

Till slut, så är Folkabussen Lilla Mensen färdiglagad! Vet inte riktigt om jag ska, eller hur jag ska, förklara vad vi fick lagat, men här är ett vagt försök till förklaring på svenska: Motorblocket åkte till svarven för att fixa sömmen, nya kolv-ringar, ny oljering (den som sitter mellan motorn och eh transmissionen som gör att inte vevaxeln läcker olja där fram) ny bendix till startmotorn, snurrat runt på det stora kugghjulet framtill i motorn, (eftersom motorn sitter där bak så är framtill den delen som är mellan motorn och bilen) ny bromsservo, och jag det var väl allt. Ehe! Om någon fattade något….

Men till slit, efter tre veckor i Salinas, i södra Ecuador så rullade vi vidare igår.

Allt gott om Salinas, vi bodde på femstjärnig-gratiscamping; havsutsikt med stranden utanför dörren, gratis toalett och nästan gratis dusch runt hörnet med eluttag och wifi. Men myrorna tog över mina ben redan första veckan och igår så kom vi äntligen iväg.

Som vanligt gick vi upp tidigt och kom iväg runt fyra. På eftermiddagen. Sov på en bensinstation längs med vägen och i morses kom vi fram till Machala. I natt slaggar vi hos larmcentralen 911 (Ecuayork!) och duschar hos ambulanspersonalen. Med gratis wifi och eluttag på parkeringen så är det inte jättekonstigt att klockan är halv två på natten.

Imorgon ska vi gå upp tidigt och försöka komma iväg tidigt för att köra över gränsen till Peru en timma härifrån.

Med andra ord: dags att sova. Over and out!

________________________

Por fin salió La Kombi Reglita del taller! No se como ni contar todo que hicimos, aunque en español sera mil veces más facil que en sueco (pa los que saben leer los dos idiomas, leense la version sueca/chueca arriba. Van a cagar de risa.) Pero bueno, el bloque no cerraba bien, para el torno. Cambiamos bendix del arranque, retenedor de aceite, volteamos el volante, nuevo servo de freno. Etc. etc. etc. eeeeetc.

Por fin, después de tres semanas en Salinas, sur de Ecuador, volvimos a la ruta ayer.

Todo bien en Salinas, nos quedamos en un camping cinco estrellas gratuita; vista al mar con la playa afuera la puerta, baño gratis y ducha casi gratis en la esquina con enchufe y wifi. Pero ya estuvimos con ganas de irnos hace rato, y ayer porfió cogimos ruta.

Nos levantamos temprano y salimos tipo a la cuatro. De la tarde. Dormimos en una gasolinera en la ruta y esta mañana llegamos a Machala. Esta noche dormimos en el centro de alarma 911 (Ecuayork!) y nos bañamos en la ducha del personal de la ambulancia. Con wifi al gratin y enchufe en el parqueadero no es tan raro que ya son las una y media de la mañana.

Mañana vamos a madrugar para salir temprano y ver si podemos cruzar la frontera para Peru que esta a una hora de acá.

Osea: Hora de dormir. Over and out!

Positiv(t/o)

Sist så lovade jag ett mer positivt inlägg. Och man ska hålla vad man lovar.

Så det passar ju alldeles utmärkt att min emotionella status de här dagarna har gått ganska snabbt från bott till topp! (Och sen är den ju nästan alltid på topp, och det är väl så det ska vara?)

För nu kan jag med stolta tangenttryck (i brist på audio) berätta att jag sitter i min säng/soffa. Med datorn på mitt lilla skriv/mat/sidobord. Yes box, den där tummen åkte till slut ut ur röven och i dagarna så mutade vi en svetsare att göra klart det som fattades för att kunna lägga på tre plyfa-skivor som säng. Vi saknar fortfarande en ordentlig madrass, och tretusen anda små detaljer. Men på det stora hela: Jag har en säng. Folkabussen Lilla Mensen börjar ta form!

Och just i dagarna gick en bekant förbi, och gav oss en luftmadrass som det hade gått hål på. Så nu har vi även gardiner och ett litet förtak!

Sådana enkla små saker som kan göra mig så glad.

Det, och lite till som händer här i livet.

Slutsats: Skitglad!

____________________________

La ultima vez les prometí un post más positivo, y bueno, promesas son promesas!

Así que cae de perlas el hecho de que mi estado emocional estos dias ha subido bastante rápido de abajo pa arriba! (Y bueno, casi siempre esta arriba, como debería ser!)

Porque ahora con orgullo les cuento (en falta de audio) que estoy sentada en mi cama/sofa. Con la computadora en mi escritorio-mesita. Yes box, por fin el dedo salió del culo y fuimos al soldador para terminar el base de la cama. Tres laminas de triples y ahora solo falta el colchón! (Más tres mil cositas). Pero en total: Tengo una cama. La Kombi Reglita esta tomando forma!

Y hace unos dias nos paso una amiga, y nos regalo un colchón inflable pinchado. Chan-chan! Tenemos cortinas y un techito!

Son cosas tan sencillas pero me hacen tan feliz.

Eso, y unas otras cosas que te pasa acá en la vida.

En fin: Requetefeliz!

Chau kamera

Ibland kan man sitta närmare ett halvår och trycka på foton och rövarhistorier om allt som händer här, i väntan på dagen då man ska ha tid, lust och wifi, på en och samma gång.

Sen kan man ju också bli av med kameran och alla foton innan den dagen hann komma.

Så nu sitter jag här. Med ett lite lättare bagage. På gott och ont.

Men jag mår bra, är i Salinas, Ecuador. Bilen är paj igen. Imorgon (eller lite senare idag) när jag kommit över min materiella förlust (och bakfylla) så hoppas jag kunna bidra med ett mer positivt inlägg.

Kram.

______________________________

A veces se puede pasarse mitad de un año, guardando fotos y historias de aventuras, esperando el dia que aparezca tiempo, ganas y wifi, a la vez.

Tambuen se puede perder la camera con todas las fotos antes que ese dia llego.

Asi que aca estoy otra vez. Con la maleta un poquito mas liviana. De lo bueno y malo.

Pero todo bien, en Salinas Ecuador. El carro se daño otra vez. Mañana (o tal vez mas tarde hoy) cuando me he superado mi desapego material (y guayabo) espero poder contribuir con un aporte mas positivo en el blogg.

Abrazos.