Det trodde ni aldrig, och inte jag heller för den delen, och allra minst alla musiklärare jag har haft, att jag en dag skulle livnära mig på musiken! Men! Aldrig är aldrig! Och visserligen har det varit min hvudsakliga inkomst de senaste månaderna, men nu har också Los Malos Educados officiellt haft sin första spelning. Eller, rättare sagt, tre första spelningar! På en “gringo”-bar och på öppningskvällen för ett femstjärnigthotell!
Dagens replokal.
I Rama tar vägen slut så där lämnade vi våra cyklar (i säkert förvar hos röda korset) och tog båten. Normalt sätt tar det 6h på floden ut till Bluefield och därifrån 6h ut till Corn Island. Normalt sätt. Vi gick på tisdag kväll, kom fram torsdag kväll. Men, vi hade en finfin säng och helt ärligt så sov jag 40 av de 48 timmarna på båten. Det kanske är min superhjältekraft? Att kunna sova överallt närsomhelst?
Såhär kan det se ut när vi är ute å cyklar med ett givet mål:
En vecka i Managua, runt hundra bussar med musik senare, var vi klara att dra ut på vägen igen.
Målet: Corn Island
Avstånd: 30mil + 10h båt
Tidsplan: 5dagar + 12h båt
Analys: ereerhm tidsoptimister
Dag 1:
5mil, fick stanna runt tretiden pga ösregn. Campade på en restaurang med sjöutsikt.
Dag 2:
4mil. Stannade tidigt efter att ha blivit rekommenderade att inte campa i de nästföljande byarna. Tältade i en liten affär längs med vägen, San Lorenzo.
Dag 3:
6mil, kom fram till Juigalpa på kvällen, ett större samhälle, fick tälta hos brandkåren, hittade Snickersleverantören och blev sponsrade med 24 chokladbarer.
Dag 4:
5mil. Svängde av huvudvägen och började ta oss över bergen. Pust och stön och stånk! Stannade vid en flod för att smälta lunchen som grannen bjöd på.
Dag 5:
2mil. Villa Sandino. Liten by i bergen. Tog oss till nästa by i princip, stannade och tvättade kläder i den lokala tvätthallen (läs: floden) tillsammans med diverse fordon och barn. Drog ut på tiden och vi stannade över natten i en liten cafeteria.
Dag 6:
4mil. Börjar kännas i vaderna. Mycket backar. Kul nedför i fem minuter. Mindre kul sen uppför i en timma. Fick tälta i en familjs vardagsrum. Nästan fullmåne, nattdopp i floden med miljoner lysflugor (eh vahetedenuigenpåsvenska)
Dag 7:
4mil. Klämde vi tidigt. Framme i Rama mitt på dagen. GÖTT!
(Sen tältade vi hos röda korset i rama i fem dagar tills vi fick ihop pengar till båten)
Det här med camping verkar inte vara nicaraguas grej. Så att hitta ett liggunderlag i Managua var rätt hopplöst. Men! Allt har en lösning…
Efter Granada cyklade vi norrut, mot Managua, hade ännu en punka-dag, och kom fram ganska sent på kvällen.
Jag minns att när jag passerade Managua i buss 2009, uppskrämd av diverse guideböcker och rövarhistorier, så gick jag inte ens av bussen när vi stannade en timma.
Det första vi möttes av den här kvällen, nästan fem år senare, var en gigantisk fontän med ljuseffekter, i mitten av en rondell.
Såg ganska sympatiskt ut måste jag säga.
Insåg efter några varv runt staden att det hade lagts en del krut på rondellutsmyckningarna, en hel del mer än vad som lagts på t.ex. vägunderhåll…
Några av rondellhundarna; Maria (jesus morsa), Jesus sjäv, eller varför inte Hugo Chavez (med julbelysning)…
Här går man runt med noll tidsuppfattning! Gick in på ett köpcenter häromdagen, och höll på att svälja tungan när jag såg julutsmyckningen. Eh, november saru?
</
chuekan 